Arbetslös

Jo du läste rätt. Jag är arbetslös, för första gången på över 20 år går jag till Arbetsförmedlingen. Undrar lite hur det kommer att vara. Känns pirrigt, märkligt, och jag är nog en gnutta rädd. Inte rädd för att jag inte ska hitta ett nytt jobb, för med min erfarenhet är det nog inga problem. Utan rädd att inte känna sig behövd. Man är ju van med det. Den känslan är nog det värsta.

Fast det heter ju inte arbetslös, utan att man står till arbetsmarknadens förfogande, i alla fall om man får tro personalen på arbetsförmedlingen. Att stå till förfogande, fast det är ju en sanning med modifikation , det är ju knappast någon som kommer att knacka på min dörr och säga, Hej vad kul att du står till mitt förfogande, jag har ett jobb till dig här.

Det borde ju heta , att man skulle-kunna-jobba-om-man-orkar-skriva-massa-brev-och-söker-alla-jobb-som-finns- äsch , orkar inte – så kanske jag får ett jobb om jag har tur. Ni förstår vad jag säger.

Inom mitt område finns det 268 lediga jobb i bara Stockholm. Så teoretiskt skulle jag få ett jobb ganska enkelt, men man vill ju ändå hitta ett jobb som man inte behöver byta om 6 månader och antalet jobb sjunker då drastiskt.

Jag lutar mig tillbaka och tar en klunk ur livets Latte och hoppas att någon kommer och knackar mig på axeln och säger. ”Du, jag har ett jobb till dig”

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Drottninggatan,Stockholm,Sverige

No related posts.